Den som vill handla kläder hållbart har fått ett system att luta sig mot: insamlingskärl, märkningar och en växande andrahandsmarknad. För skor är läget krångligare. En sko består av läder, textil, gummi och lim i samma produkt, den omfattas inte av textilinsamlingen, och märkningarna är färre och mindre kända. Det gör själva köpet till det viktigaste miljöbeslutet. Här är vad som faktiskt går att kontrollera: materialen, märkningarna och möjligheten att laga och sälja vidare.
Skon faller utanför textilinsamlingen
Sedan den 1 januari 2025 ska textilavfall i Sverige sorteras ut och samlas in separat. Men kravet gäller inte skor. Naturvårdsverkets vägledning återger avfallsförordningens definition, där textilavfall är avfall som består av kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil. Uttjänta skor räknas alltså inte dit, och ett genomgånget par hamnar i praktiken i restavfallet.
Samma vägledning noterar samtidigt att det pågår förhandlingar på EU-nivå om ett producentansvar för textil, textilrelaterade produkter och skor, där producenterna ska bekosta insamling, sortering och hantering. Tills ett sådant system finns på plats är slutsatsen för köparen enkel: eftersom skon är svår att återvinna är det livslängden som avgör miljöavtrycket. En sko som håller dubbelt så länge halverar behovet av nya par, oavsett vad den är gjord av.
Lagkraven är golvet, inte en märkning
Vissa kemikaliekrav gäller alla skor som säljs inom EU, helt utan märkning. Kemikalieinspektionen listar begränsningarna i Reach-förordningens bilaga XVII: sexvärt krom, som kan finnas i läder som kromgarvats och som kan orsaka allergi, är begränsat i lädervaror, och detsamma gäller bland annat vissa azofärgämnen, nickel i metalldetaljer som kommer i kontakt med huden och högfluorerade PFAS-ämnen som använts för impregnering.
Det är värt att känna till av två skäl. Dels för att en säljare som lyfter fram ”fritt från farliga kemikalier” ibland bara beskriver vad lagen redan kräver. Dels för att en miljömärkning ska bedömas efter vad den lägger ovanpå golvet, inte efter att den finns.
Tre märkningar och vad de faktiskt lovar
EU Ecolabel, ofta kallad EU-Blomman, är EU:s officiella miljömärkning och enligt Miljömärkning Sverige, som ansvarar för märkningen här, en typ 1-märkning: oberoende, med krav satta ur ett livscykelperspektiv. Mindre känt är att märkningen har en egen produktgrupp för just skodon. Kriterierna fastställdes i kommissionens beslut 2016/1349 och ställer krav på bland annat kemikalier, utsläpp till vatten från garvning, slitagetester av sula och ovandel samt grundläggande arbetsvillkor i tillverkningen, och de förlängdes i december 2025 att gälla till och med den 31 december 2028 genom beslut 2026/66. Märkta skor är ovanliga i svenska butiker, men märket är det närmaste en oberoende helhetsbedömning av en sko man kommer.
GOTS, Global Organic Textile Standard, är textilbranschens ledande standard för ekologisk fiber och relevant för skor med ovandel i väv. Standarden kombinerar enligt GOTS egen beskrivning miljökrav med krav på mänskliga rättigheter och sociala villkor genom hela förädlingskedjan, med oberoende certifiering och årliga revisioner. Det gör GOTS till en av få märkningar där ordet etisk har ett kontrollerbart innehåll. Märkningen säger däremot inget om skons gummisula eller lim, bara om textildelarna.
För läder finns Leather Working Group, en global branschorganisation som certifierar garverier och andra led i läderkedjan utifrån miljöprestanda, kemikaliehantering och spårbarhet. Det är branschens eget system snarare än en oberoende typ 1-märkning, och certifikatet gäller garveriet, inte den färdiga skon. Som köpsignal är det ändå användbart: en tillverkare som uppger att lädret kommer från LWG-certifierade garverier har åtminstone en kontrollerad kedja bakom påståendet.
Allt därutöver, ord som medvetet, ansvarsfullt eller etiskt utan hänvisning till en standard, är marknadsföring tills motsatsen bevisats. Ett rimligt krav är att varje sådant påstående går att spåra till en märkning, en certifiering eller en öppen redovisning.
Materialet som håller är det hållbara
Materialdiskussionen fastnar lätt i frågan om vilket material som är godast mot naturen, men för en produkt som inte går att återvinna är slitstyrkan minst lika viktig. Ett slätt narvläder tål år av användning och går att putsa upp, medan mocka är känsligare för väta och fläckar, en skillnad vi gått igenom i genomgången av materialen bakom sneakertrenden. Där finns också en genomgång av de återvunna och biobaserade material som allt fler tillverkare bygger med, från väv av återvunna PET-flaskor till vildvuxet naturgummi, och en viktig brasklapp: andelen återvunnet material kan variera kraftigt mellan modeller inom samma märke, så läs innehållsdeklarationen i stället för kollektionsnamnet.
För den som väger läder mot syntet finns ingen enkel dom. Lädret kräver garvning, som är kemikalieintensiv och skälet till att både Reach-reglerna och LWG-certifieringen finns, men ger en sko som ofta kan slitas om och användas i decennier. Syntetmaterial kan tillverkas återvunnet och väger lätt, men en limmad syntetsko är sällan lönsam att laga. Ärligast är att säga att valet står mellan olika avtryck, inte mellan ett dåligt och ett rent alternativ.
Köp för att kunna laga
Den enskilt största skillnaden för livslängden sitter i hur sulan är fäst. En randsydd sko kan sulas om, en limmad är i praktiken förbrukad när sulan är genomsliten. Hur du ser skillnaden i butiken, på läderranden med synlig söm runt sulkanten, beskriver vi i köpguiden till kängor. Även på limmade skor går en del att göra: klackdelar, hälkappor och sulslitage på klackskor är rutinjobb hos skomakaren, och en trasig dragkedja är sällan ett skäl att slänga en känga.
Skötseln är den andra halvan av kalkylen. Skor som torkar långsamt inifrån, impregneras innan de tas i bruk och får vila mellan användningarna håller längre, och för ljusa modeller gör rengöringen skillnaden mellan ett år och fem, något vi visat i guiden om vita sneakers. Det låter trivialt, men för en produkt utan återvinningssystem är förlängd användning den enda åtgärd som med säkerhet minskar avtrycket.
Andrahand är den enkla vinsten
Att textilinsamlingen inte tar emot uttjänta skor betyder inte att hela, användbara par saknar värde. Tvärtom fungerar andrahandsmarknaden bra för skor med känd storlek och begränsat slitage, och ett par som bara provats hemma är i praktiken nytt. Vid begagnatköp är kontrollpunkterna få och konkreta: titta på sulans slitmönster, känn att hälkappan står stadigt och böj skon för att se att sulfästet inte släppt. Snedslitna hälar berättar mer om förra ägarens steg än om skons kvalitet, men en sula som släpper i tån är ett skäl att avstå.
Det hållbara skovalet är alltså mindre en fråga om att hitta den perfekta gröna skon och mer en kedja av vardagsbeslut: ett material som tål att användas, en märkning eller redovisning som går att kontrollera, en konstruktion som skomakaren kan göra något med och ett andra liv hos någon annan när ditt behov är slut. Skon som aldrig behöver ersättas finns inte, men skon som ersätts vart tionde år i stället för varje höst gör mer för avtrycket än något ord på kartongen.
Senast faktagranskad: 1 augusti 2026
Foto: Anna Shvets via Pexels